Förra inlägget var ju om hur bryggverket är kostruerat. Detta kommer att bli lite info om hur det gick under första bryggningen. Återigen så är ju detta bara ett prototyp-bygge och det kan säkert vara många som direkt kan säga att det där kommer inte att funka. Men tanken med denna blogg redan från början är ju att meddela allt som händer även det som går dåligt. Så, håll till godo. 😉
Kl 20.00 prick hade barnen somnat och jag gick ut i garaget. Innan hade jag slängt i 13l vatten och satt det på uppvärmning till 65 grader så det var klart när jag kom ut. Höjde till den temp som Beersmith tyckte att jag skulle ha för att kompensera värmen när jag tillsatte kornet. Redan här blev första problemet. Jag hade dels räknat med för låg temperatur på kornet, samt helt fel temperatur på mäskkärlet, vilket gjorde att jag skjöt över målet rätt rejält. Hade en förhoppning om ca 65 grader, men hamnade på 69 grader initialt. Efter lite landning och cirkulering så hade det gått ner lite, men PIDen ville inte riktigt jobba som den skulle, vilket gjorde att den värmde vörten för mycket också. Så det slutade med att det blev en autotune under drift innan temperaturen stabiliserade sig.
Mitt i allt temperaturstrul så satte maltbädden ihop sig också. Det blev helt stopp. Så av med pumpen och röra om malten igen. Detta var väl inte så dumt iofs eftersom jag fick ner tempen en del av det också. Anledningen att den satte sig var nog att jag hade för högt flöde i cirkuleringen. Så jag startade pumpen igen på ett lägre flöde, och då såg det ut att rulla på bättre. Resten av mäskningen gick som det skulle egentligen, förutom att det kändes som det var väldigt ojämn temp mellan botten och topp. Flukturerade en del fortfarande.
När tiden var ute så höjde jag tempen till 78 grader och lyfte upp den inre hinken. Ja, då kom ju den stora frågan, hur sjutton lyfter jag upp den för avrinning, och lyckas få dit ett galler att ställa den på, med bara två händer. 
Det slutade med att jag lade gallret på kanten till den undre hinken och tryckte med magen medan jag lyfte hinken med raka armar. Det måste ha sett rätt kul ut, men det funkade direkt och avrinningen kunde göras. Jag hade även sparat några liter vatten att skölja ur den resterande malten med.
När det runnit klart och jag pressat försiktigt på maltbädden för att få ut så mycket som möjligt så plockade jag bort den för rengöring samtidigt som vörten började värmas inför kok. Uppvärmningen gick ju rätt snabbt och koket tog fart, dock för kraftigt kok. inte så det kokade över, men när koket verkligen kom igång så bubblade det så mycket att det var risk att skätta över kanten. Jag började klicka och ha mig på PIDen som skall (vad jag kommer ihåg) ha stöd för att sätta effekten manuellt. Men jag lyckades inte hitta hur jag skulle trycka, och orkade inte leta åt manualen. Så, jag drog fram den stora kontrollpanelen och kopplade in själva värmeelementet i den istället. Då kunde jag ju styra effekten exakt med tempregulatorn där.
Första humlegivan åkte i vid 60min. Sen blev det även 20min, 5min och 0min som var tänkt. Däremot funderade jag på det här med 0-given och bestämde mig för att skippa den eftersom jag hade tänkt köra no-chill-metoden. Under tiden koket pågick rengjorde jag de delar som inte skulle användas mer.
När sen koket var helt klart så slog jag av värmen och satte på ett lock (med hål för jäsrör som jag lagt en bit folie över). Under tiden hade jag gjort i ordning ett jäskärl som jag skulle tappa över allt till. Klockan var då 23.00, och jag var ändå nöjd över att ha gjort allt klart på 3tim som min mål var, trots allt strul som varit. Tappning på jäskärlet hade ju inte tagit många minuter.
Då vaknade min dotter på 2 år. Det tog lång tid innan jag lyckats få henne att sova igen, och då tänkte jag att jag skulle skippa tappningen till dagen efter. Sagt och gjort så släckte jag och kollade så inget var påslaget.
Morgonen efter började jag fundera på om jag verkligen gjorde rätt. Eftersom jag inte tappade om vörten på kvällen så har ju vörten legat tillsammans med all humle i 10tim. Tappade ut ett litet smakprov och smakade. Tjosan vilken beska. Jag vet inte om det var för att jag tagit för givet att det skulle vara tokbeskt, men jag upplevde det hela väldigt strävt. Första smaken var riktigt bra, sen tog beskan över. Nu brukar ju den varma vörten kännas rätt besk tycker jag, men detta var lite i överkant känns det som.
I efterhand så fick jag ju frågan om jag kompenserat humlegivorna för no-chill-metoden. Jag slår mig hårt i pannan och kommer på att jag såklart läst om det också men att det fallit bort. Så, eftersom det nästan (vad jag har förstått) inte utvinns någon beska alls ur humle under 80 grader så var nog inte problemet att jag väntade en natt innan tappning. Jag hade nog helt enkelt för mycket humle i koket.
Hur som helst så tappade jag över vörten som såg väldigt klar och fin ut till jäskärlet och pitchade jästen som stått på magnetomröraren med förkultur. Sen in i jäskyklen på 18 grader.
Tanken var att göra en IPA först efter ett väldigt basic recept, men sen tänkte jag att jag kunde testa lite Black Malt och lite Roasted Barley till för att få färgen till en Black IPA eller nåt sånt. Hamnade på enbart 1% vardera av dessa, men det visade sig att det gjorde av sig oerhört mycket. Det blev en riktigt fin rödsvart färg. Mycket mörkare än jag hade trott. Nästan åt stout-hållet trots att det var så lite malt för färgen. Håller man den mot ljuset så ser man att den är genomskinlig med en djupt rödbrun färg. Hamnade på ett OG på 1.060 och borde väl hamna på dryga 6% ABV
Alldeles i slutet av cirkuleringen ska jag väl tillägga att pumpen lade av också. Det är andra Solar-pumpen från eBay som gått sönder. OK, dom kostar inte så mycket, men om det bara skall hålla någon enstaka bryggning så blir det dyrt till slut.
Slutsatsen av detta då? Jag har redan börjat borra upp fler hål i den inre hinken, ca 15cm upp från botten. Det borde göra att det blir mindre risk att maltbädden sätter sig. Sen så måste jag se till att hitta på nån smidig lösning för att kunna låsa fast den inre hinken när man skall låta den rinna av.
I det stora hela så är jag väldigt nöjd med hur det gick. 3tim från start till mål, med möjlighet att dra av lite tid om man får koll på det som strulade. Fler tester måste göras så att jag ser om temperaturen kan hålla sig stabil.
Mäter OG och vi sköt faktiskt lite över målet med ett OG på 1.072. Helt ok effektivitet även denna gång. Totalt har vi 23l i jäskärlet och här hade vi ju kunnat slänga i lite kokat vatten för att komma ner till 1.068 men valde att inte bry oss om det.
Kompenserade med kokat vatten i denna lilla batch och hamnar till slut på ett OG på 1.035, vilket vi är klart nöjda över. En folköl som kommer att bli nästa bryggdags bryggöl. Borde hamna nånstans runt 3-3,5% beroende på utjäsning. Jästen fick bli den jäst som jag hade igång på förkultur under ett litet jästexperiment. Antwerp Ale Yeast WLP515. Inköpt på rea pga kort datum och uppodlad för att se om den började röra på sig. Jag har ingen aning om vad denna jäst kommer att bidra med. Denna batch fick namnet More than 50 ”Cent”.
Den tredje och sista ölen i vår triptyk är nu i jäskärlet. Bryggdagen flöt på bra trots att vi bara var två denna gång. Dessutom skulle HERMS-systemet premiärtestas, vilket ju skulle bli rätt intressant. Självklart så dog en billig (eBay) PID dagen innan under provkörningen. Nu var det den som bara egentligen används som termometer för kokkärlet så det var ju ingen fara, men såklart tråkigt ändå.
Lite justering och testande av olika flödesinställningar senare så funkade recirkuleringen bra och tempen hölls rätt stadigt under hela den timmen vi mäskade. När vi började med lakningen så tog det en stund innan vi fick rätt temp på vattnet igen, så märkningen blev lite längre än så. 
Passade även på att testa den lilla extremt billiga pH-mätaren från eBay. Den är ju inte på nåt sätt kalibrerad och jag har i efterhand förstått att man inte skall testa med varm vört, men jag tycker ändå att det borde vara en liten fingervisning på var pH-nivån ligger. Jag testade mot vårt vatten i kranen, och där pendlade värdet mellan pH 7.9 och 8.0. Eftersom Skellefteå Kraft säger 8.0 i sin vattenprofil så stämde det ju bra. Då kändes det ju ännu bättre när vi kollade mäsken efter att vi blandat ihop allt samt tillsatt PH5.2 stabilizer. Värdet på mätaren blev just 5.2, vilket kanske inte var helt sant eftersom vörten var varm. Men det stämmer tillräckligt bra för oss än så länge iaf.
Efter mäskningen så skulle ju allt över i kokkärlet, vilket ju skulle gå smidigt eftersom vi bara kopplade om slangen från pumpen… Problemet var att nu ville inte pumpen vara med längre. Man kanske får räkna med att sånt kan ske med billiga saker från eBay. 😉 Så, det blev att göra precis som jag tidigare på dagen sagt att jag aldrig skulle göra. Det vill säga att lyfta någon av kärlen med vört, varken varm eller kall, i sig. Nu gick det ju iaf bra. Patina-kastrullen är så pass gedigen att det känns relativt safe, men kastrullen från Biltema har man ju hört ett par gånger om att de spruckit vid handtagen när man lyft den full.
Men till slut påbörjades koket och de fyra humlegivorna åkte i vid rätt tidpunkt. Inget överkok eller något annat hände egentligen. Möjligtvis att vi mätte lite fel på SG under tiden vi lakade så att vi stoppade lite för tidigt. Började räkna på det och insåg att vi fått ett extremt lågt utbyte, vilket jag ju inte alls förstod varför. Men efter att ha lakat ur lite till, och mätt på rätt sätt så fick vi ut det vi ville i mängd och kunde fortsätta. Det hela resulterade att vi hade ett otroligt högt utbyte istället. Enligt receptet skulle vi ha hamnat på OG 1.053 i jäskaret, men hamnade istället på 1.058. Allt är dubbelmätt och kontrollerat så att siffrorna verkligen skulle stämma, men det finns ju alltid risk att man klickat fel någonstans. Beersmith har ju en hel del parametrar som kan ställas in.
Ingen av oss hade möjlighet att dricka några mängder alkohol under dagen, men som traditionen ger så ska man ju ta en hembryggd när man har bryggdag. Så vi fick dela och avnjuta den sista flaskan som jag sparat i kylen av Second Brew. Lika god fortfarande, och det är med en tår i ögat som nu Second Brew bara är ett minne blott. 😉
Några missöden blev det väl, men inget som vi hoppas ska påverka alltför mycket. Vi ändrar bara receptet så att det skall se ut som att allt var planerat. 
Allt det lirade precis så bra som jag hade hoppats. Effektstyrningen av värmeelementet funkade helt exemplariskt. Riktigt enkelt att hålla exakt det rullande kok som man är ute efter. Jag körde induktionsplattan på halv effekt ungefär, och sen styrde jag resten med vredet. Ca 55% gav ett perfekt kok och det blev ju väldigt enkelt att styra det hela med ett vred och välja antal procent.
Förra gången hade vi ju ingen hembrygd öl att tillgå, och denna gång så körde två av oss bil, och jag har jour på jobbet. Så vi delade helt sonika på en 33a av First brew och upprepade vårt mantra om att det var grymt synd att kolsyran inte finns där. 😉 Vi har stor förhoppning på denna öl dock. 
Det skall bli en Engelsk IPA med Magnum, Cascade och Centennial och kanske Magnum och/eller Chinook som torrhumle. Det är vad som finns kvar i lagret nu, så jag skall väl försöka ta reda på vad som har störst chans att passa ihop med resten.
Den har ju fått göra en stegvis uppfräschning via ett par förkulturer och det verkar vara bra fart i den om man ser på förkulturerna jag gjorde i veckan. Den både kom igång väldigt snabbt och jäste ut väldigt fort också. Bara att hoppas att den gör sitt jobb bra i ölen också.
Missöde nr 2 var att det blev felläst någonstans i slutskedet av mäskningen. Vi räknade med en volym innan kok på 27l, men hamnade på 28,5l eftersom det fortfarande flödade (inte mycket men lite 
). Hade ändå 1.020 när jag mätte i slutet, vilket ju kändes rätt mycket. I efterhand så tyckte vi att vi hade rätt mycket svinn i druv och vätska som följde med humlepåsarna. Fick bara ut 22l till slut. Då upptäckte jag att 27l skulle vara efter kok. Så vi skulle ha fortsatt laka till runt 31l… Så, vi hamnade några pinnar högre än tänkt i OG, men eftersom jag justerar i receptet så ser det ju ut som att det var exakt det vi hade räknat på. 
Imorse när jag tittade till förkulturen så hade den avstannat efter att ha bubblat frenetiskt tidigare under dagen. Så, jag antog att den var färdig med sitt jobb och gjorde ytterligare en minivört med DME som jag tillsatte. Min förhoppning är att det skall gå lika snabbt denna gång, och att jag imorgon på morgonen kan sätta den i kylen för att den ska få skikta sig lite. Sen hälla bort fulölen och använda förkulturen i morgondagens brygd.
På lördag kör vi bryggdag två för våran andra IPA i ordningen. Idag blev det VAB för mig, och när jag insåg att min son var väldigt självgående ett tag med att göra figurer i lera så passade jag på att sno ihop en förkultur. Den står nu ute i garaget och snurrar på magnetomröraren. Vi får väl se om den har hunnit komma igång till på lördag. Jag skulle dock ha gjort förkulturen i två steg antar jag för att få upp ytterligare lite mängd. Men det är ju lite sent för det nu. 
Jag hoppas det går bra ändå. Eller så blir det US-05 istället. Det gick ju bra förra gången så det ska nog funka nu också. Vi får väl se. I övrigt så har det stått rätt still med resten av projekten. Tiden räcker inte riktigt till. Men själva grunden i utrustningen funkar ju att använda som den ska så vi kör traditionellt på lördag. Någon sorts inkoppling av PIDarna hoppas jag dock få ihop imorgon kväll, samt kanske röja undan lite. Det har en tendens att bli rätt rörigt. 😉 Det är roligare att lägga tiden på att bygga på HERMS-systemet än att städa. Av någon anledning. Tempsensorn skulle ha varit installerat i kokkärlet också, samt montera tappkran på jäskärlet. Så det finns en del att stå i imorgon kväll. Jag gillar att vara ute i sista minuten. Man kanske skulle läsa igenom lite anteckningar från förra bryggningen också, så att man inte upprepar samma problem igen.
Och när jag ändå skriver ett litet inlägg så kan jag väl lägga in en bild på hur skiktningen ser ut i min förkultur efter 24tim. Är nöjd med resultatet såhär långt och lämnar jästen i suspension och väntar med nästa förkultur till när den skall användas.
Tror jag iaf. Jag är nu inne på tredje förkulturen på den ett år gamla jästen jag fick. (Bilderna är från resultatet av förkultur 2) Igår bubblade det på så pass mycket i e-kolven så att jag fick lätta lite på folien så att den inte skulle hoppa av öppningen. Det blev dessutom en massiv krausen, en rejäl skumkrona som nästan var på väg ut ur e-kolven.
Har luktat på jästen och den luktar inte konstigt eller illa så det är antagligen en helt frisk jäst jag har nu i jäskylen. Till saken hör väl att detta inte var mer än ett intressant experiment samt att försöka få lite förståelse hur jästen jobbar. Eftersom jag gjort tre förkulturer, och antagligen kommer att göra en till innan den används, så har det ju gått åt en del DME, vilket ju gjort att jästen i slutändan inte var gratis. Även om vi inte pratar om några stora pengar. Snabbast hade såklart varit att köpa en ny WLP001 för 79kr och göra en enda förkultur när den väl skall pitchas. Men vad lär man sig av att göra det? 🙂