Jag hade fördelen att få låna lite avancerad och säkerligen svindyr utrustning av en granne för att testa huruvida mina temperaturer stämmer med verkligheten. Dels en typ av ugn där man kan stoppa ner tempsensorn och ställa in en exakt temperatur. Denna enhet är kalibrerad årsvis och stämmer nog ohyggligt bra med verkligheten skulle jag tro.
Tilläggas ska väl också att jag inte gör detta för att jag tror att en tiondels grad skillnad skulle påverka slutresultatet, men jag gillar ju att nörda ner mig i detaljer. Det är hur som helst värt att poängtera så att jag slipper en massa dryga kommentarer om att det jag gör är onödigt. 😉

Jag började att testa mina termometrar för att se hur rätt eller fel de visar. Det visade sig att min K-sensor med längre probe var mer missvisande än den kortare, vilket jag trodde var tvärtom. Dubbelkollade även mina PIDar genom att simulera tempsensorer via ytterligare en svindyr pryl. (Ingen aning vad de kan kosta, men det låter coolt att skriva att nåt är svindyrt). Där visade dom helt rätt. En viss skillnad uppmättes när jag kopplade in mina kablar till sensorerna i kärlen. Kanske pga längre kablar, vad vet jag, men så länge det går att kompensera så är det ju ok.

Däremot har jag lärt mig att kokpunkten inte alltid är 100° (vilket säkert många mer allmänbildade än mig redan vet). Kokpunkten vid testtillfället mättes upp till ca 97° och det omkullkastade ju mitt senaste försök att kalibrera PIDarna efter kokpunkten på 100°. Nu vet jag att PIDen i vår MLT är så exakt som den kan vara i ett hobbybryggeri i garaget.

Hade jag haft lite mer tid på mig med utrustningen så hade ni här fått en hel radda med diagram och mätvärden, men detta får duga tills vidare. Framöver kommer jag att gå in ännu djupare på detta om tillfälle ges. Inte helt oväntat kanske. 😉

Intressant var det iaf, och nu har jag iaf en eller två tempsensorer/PIDar som jag kan känna mig säker på att de visar rätt. Jag kollade ju även upp så att de var linjära, vilket de var i det stora hela. Tillräckligt för detta projekt så det var inget jag kollade mer noggrannt på.

För någon vecka sen hade vi en större fest där vi passade på att bjuda på två av våra ölsorter. Third Brew och Whalecastle serverades och det är inte utan att man känner sig lite stolt över alla positiva ord vi fick. Det visar iaf att vi är på rätt väg. Mycket trevligt är det. Fatanläggningen funkade helt perfekt dessutom. Dock så skulle det ju vara kul att veta hur mycket som är kvar i fatet under tiden, men det är ju lite svårt. Om man inte skall ställa den på nån våg eller nåt.

Sen återstår det att uppgradera kärlen så att vi åtminståne får ut var sitt fat när vi brygger. Det innebär alltså att vi måste gå upp till iaf 60l, vilket absolut inte känns orimligt. Tre nya kärl och två  pumpar.

Igår blev bryggdag fem av. Micke kunde inte pga jobb så det var tänkt att jag och Urban skulle ge oss i kast med ytterligare en IPA. Dessutom skulle en polare dyka upp och gästbrygga. Det slutade med att Urban fick förhinder och att jag och Kenneth körde bryggningen.Dagen innan satte jag upp utrustningen och kopplade ihop allt. Den nya 24v-pumpen inkopplad temporärt med ett löst nätaggregat. Jag körde igång och kalibrerade samt startade autotune på PIDen. Denna gång fick jag temperaturerna att stämma riktigt bra (iaf så nära man kan få utan exakt referenstermometer). Recirkuleringen rullade på som den skulle och temperaturerna skötte sig exemplariskt.

Däremot sjönk tempen rätt rejält direkt under inmäskningen. Hamnade på dryga 60 grader och målet var 64.5. Där fick recirkuleringen visa sig från sin bästa sida. Det tog inte många minuter innan tempen var rätt och timern på 60min startades. Sen stämde tempen rätt bra med några små justeringar under tiden.    

Hydrometern lyckades jag bryta av bland det första jag gjorde. Som tur var även denna gång så hade jag köpt en extra. Detta är andra gången jag blivit räddad pga det. Nu testade vi även refraktometern och den funkade helt klanderfritt också, men jag vill hålla mig till hydrometer på de viktiga mätningarna som OG tex bara för att mäta på samma sätt mellan alla bryggningar. PH-värdet på mäsken höll enligt vår ebay-mätare pH5.3 vilket ju är ok.

Nästa steg var koket. Snabbt upp till kok och skummade av en del proteiner innan första humlegivan åkte i. Sen 60min kok och lite rengöring under tiden samt desinficering av jäskärl och annat. Det är skönt att det är lite sommar och att man kan hålla till ute för att spola av utrustning och kärl. Det blir lätt ganska blött och söligt om man skall göra det inomhus när man inte har något stort restaurangkök

Kylningen gick snabbt och smidigtgenom att vicka kylspiralen fram och tillbaka i kokkärlet.  Det tog inte många minuter innan vi nått 20°. Här försökte vi oss på någon typ av manuell whirlpool igen, men det gick allt annat än bra. Det blev mycket druv som åkte med i jäshinken från början. Då stoppade vi och började köra genom en saftsil för att få bort det mesta.  Långsammare, men inte något större problem. Med pellets vet jag inte hur mycket whirlpool man egentligen skulle behöva. Det är ju sådana stora mängder i botten, att det känns som att man aldrig kommer att kunna få någon kon. Detta måste utredas närmare. Eller så kanske det är så att vi skall gå tillbaka till att köra kottar som vi gjorde under de första bryggningarna. Sil kan man ju använda ändå för att få bort en del partiklar, men eftersom jag dessutom har diptube i kokkärlet så åker ju det mesta med om man inte lyckats med whirlpool.

Jästen för dagen blev torrjäst US-05 och det berodde mest på att jag missade att sätta förkulturen. Det är inte så lätt att hålla sig vaken när man skall natta barn ibland. 😉

Bryggölen fick bli en Third brew som var kolsyrejäst i flaskan. Detta mer för att traditionen bjuder på att man skall ha en bryggdagsöl när man brygger. Inte meningen att det skall bli någon jättefest direkt. Det får man ta en annan dag, när man har mer god öl att tillgå. 😉

Om man summerar dagen så gick så gott som allt problemfritt. Det är svårt att sätta en tid på bryggdagen eftersom det blev en massa annat inräknat med kalibrering och annat som förhoppningsvis inte skall behövas på samma sätt nästa gång. Sen försökte vi oss också på att få ut det sista ur mäsken för lite experimenterande. Detta resulterade i ca 4l vört som vid lite mätning visade sig hålla ett OG på 1.014 eller vad det nu var. Detta kasserades såklart. Men dryga 5 timmar bryggtid och rengöring skulle jag gissa på.

Effektiviteten denna gång var inte den bästa, men jag misstänker att det har att göra med att jag använde ett par kg av äldre malt som fanns kvar. Jag antar att effektiviteten minskar ju äldre malten är. Nu har vi ungefär en bryggning kvar av basmalten och sen kan vi övergå helt till hela korn. Maltkrossen är beställd och ett urval av olika maltsorter ligger i kundvagnen på humle.se.

Med egen kross och med mer urval av korn så är det snart dags att prova på lite andra ölstilar. En stout är under planering i Beersmith och jag håller på att läsa på om ytteligare sorter

För att fortfarande kunna fixa öl på flaska fastän vi tappar allt på fat i första skedet så har jag fixat en enkel mottrycksfyllare enligt beskrivning på nätet. Jag har nu testat den, och den funkade riktigt bra, när man väl testat ett par gånger. Jag har inte tänkt visa några bilder på hur söligt det blev innan jag fick det att funka. Det beror mest på att jag inte tog några bilder på det. 😉 Släppte på för snabbt så att det bildades skum i flaskan, och sen råkade jag hålla för ventilationshålet för länge, vilket resulterade i en liten ölfontän. Det finns ju många olika varianter av kommersiella mottrycksfyllare där väl Beergun är den vanligaste. Den är nog antagligen lite smidigare än denna, men det här funkade tillräckligt bra tycker jag. Inget man fyller stora mängder flaskor med kanske, men funkar om man bara skall fylla några enstaka. Här nedanför kommer en liten video som förklarar hur den funkar. Nu finns ett par mottrycksfyllda Whalecastle samt Third Brew i kylen. En annan stor vinst med detta är ju också att man slipper allt vad bottensats heter eftersom det inte sker någon kolsyrejäsning i flaskan. Tack Bee för den uppgraderade versioner av denna lilla sak som kallas Ghetto Blaster.

Nu är även Whalecastle IPA tappat på fat. Det blev ca 23l delat på två fat. Denna gång testade jag tvångskarbonering, vilket innebär att man rullar fatet fram och tillbaka under tryck för att maximera exponeringen av kolsyran. Så efter ca 5 min så var den kolsyrad och klar. Jag kan inte säga att jag kan känna nån skillnad mellan tvångskarbonering och att låta den stå och kolsyras i en vecka. Så, detta blir nog metoden att använda framöver. Det är lite misslagom storlek på faten bara. Det finns 9l fat också, men de kostar lika mycket som 18l och vårt mål är ju att kunna stega upp ett steg i storlek framöver. Får man ut dryga 20l på en batch och ska dela upp det i tre fat så blir det ju rätt mycket tomrum som det är nu.

Jag har fortfarande inte riktigt kommit underfund med hur jag skall styra kolsyremängden på rätt sätt. Det är ju olika värden beroende på vilken temperatur som ölet har under tiden. Men om man sen tar ut fatet i rumstemperatur så tycker ändras ju inte trycket, och då är ju värdet för lågt jämfört med vad kolsyretabellen säger. Jaja, jag antar att om ingen kommenterar detta inlägg så har jag tagit reda på det själv inom kort. 😉

På begäran så tänkte jag skriva ihop en liten beskrivning av vad vi sysslar med under en bryggdag och allt annat som behöver göras. Det är inte alla som kommer in här som orkar läsa igenom alla inlägg. Tänkte dessutom inte gå in alltför djupt i varje steg heller. Detta kommer att ligga detta i menyn längst upp så det är lätt att hitta.

Två dagar innan bryggdag sätter jag förkultur av den jäst vi skall använda. Det är egentligen en liten öl gjord på maltextrakt som får stå på en magnetomrörare för att jäsa. Jästen kommer då att föröka sig och vara i god form för att jäsa den slutgiltiga ölen.

Dagen innan bryggdag går jag igenom all utrustning och kopplar upp allt med kontrollpanelen, pumpar, sensorer och allt annat. Då passar jag på att värma vatten för att inte det skall ta så lång tid att nå upp i rätt temperatur på morgonen. Jag brukar också dubbelkolla så att temperaturer stämmer genom att kolla mot ett par andra termometrar. Misstämmer något så justerar jag det. Här brukar jag tillsätta kemikalier för att stabilisera pH-värdet. Just nu kör vi en buffertlösning som skall justera till pH 5.2 men vi har även möjlighet att justera upp och ner pH manuellt.

På bryggdagen dyker mina kollegor upp, lagom till det vi kallar dough in. Alltså att vi tillsätter malten i mäsk-kärlet. Vi mäter upp rätt mängd av de olika malterna och rör ner så det inte bildas klumpar. Med våran nuvarande storlek på kärlen så hamnar vi på någonstans runt 6-7kg malt. Vi tappar ut ett par liter mäsk och häller längst upp igen för att bli av med den större delen av de kornbitar som kan ha kommit igenom nätet i botten på mäsktunnan.

Sen börjar cirkuleringen av mäsken genom en kopparspiral i kärl två, vår MLT, som bara innehåller vatten i rätt temperatur som då justerar värmen i mäskkärlet. Här startar en timer på någonstans runt 45-90min beroende på recept och malttyp. Från början håller vi ögonen på temperaturen på mäsken så den inte sjunker. Om den gör det så ökar vi värmen i kärl två (MLT) tills det stämmer.
När timern gått ner till noll så är det eventuellt dags för mash-out. Då höjer vi temperaturen på mäsken till runt 78° och låter det stå i 10 minuter. Efter det börjar vi långsamt pumpa mäsken över till kokkärlet. Just innan maltbädden exponeras påbörjar vi lakningen genom att pumpa över vatten från vår MLT i samma hastighet som vi pumpar över till kokkärlet. Detta pågår tills vi har fått den mängd vört vi är ute efter, att pH-värdet blir för högt, eller att sockerhalten blir för låg.

Mätningar gör vi genom att använda oss av hydrometer eller refraktometer. Dessa mäter alltså mängden socker i lösningen som sen jästen skall omvändla till alkohol. Utöver det så kan vi mäta pH-värde med vanligt lackmuspapper eller en billig pH-mätare från eBay. Inget vetenskapligt, men det används som en liten fingervisning.

Under tiden mäskningen pågår passar vi på att desinficera utrustningen som skall användas efter kok samt att mäta upp humle och övriga ingredienser.  Ingredienserna läggs i små skålar i rätt ordning. I en av dem ligger dessutom jästnäring och klarningsmedel.

När mäsken, som nu kallas vört, är flyttad till kokkärlet så startar vi värmeelementet för att så snabbt som möjligt komma upp till kok. Här har vi även en induktionsplatta som hjälper till att korta ner väntetiden. Ca 30l vätska tar rätt lång tid att värma upp om man inte har tillräckligt med effekt.

När koket börjar så slås induktionsplattan av och sista biten körs med värmeelementet för att undvika överkok. Här kan det även hjälpa att skumma av en del proteiner som lägger sig vid ytan..
När koket startar så sätter vi igång timern på kontrollpanelen, som är programmerad till de olika humlegivorna.
Exempelvis så slänger man i första skålen direkt när koket börjar, vid tex 60min, och sen övriga givor enligt receptet. Tex vid 20min kvar, 5min kvar, och vid 0min kvar, det som kallas flame out.

När det är ca 20min kvar av koket så åker spiralkylaren i för att desinficeras. När koket väl är klart spolar vi kallt kranvatten genom spiralen för att kyla vörten så snabbt som möjligt. Detta tar med vår setup ca 10-15min innan vi är nere i runt 20° på vörten. Från och med att koket är över så är desinficeringen otroligt viktig. Allt som kommer i kontakt med vörten är desinficerat med ett speciellt livsmedelsklassat medel.

Nu tappar vi över vörten i den tunna som jäsningen skall ske i. När väl vörten hamnat i tunnan så åker syrgastuben fram. Med hjälp av en syrgastub och en diffusionssten (som delar upp gasen i små små bubblor) så syresätter vi vörten i ca en minut. Efter det åker jästen i. Här tar vi också en av de viktigaste mätningarna, vilket är det som kallas OG, Original Gravity. Det är mängden socker i ölen innan jäsningen påbörjats. Denna behövs för att räkna ut exakt alkoholstyrka.Tunnan placerar vi sen i en modifierad kyl eller frys, som styrs av en temperaturregulator.

Nu är bryggdagen klar förutom rengöring och undanplockning.

Ölen får nu stå i jäskylen och jäsa i temperatur enligt recept/ölstil tills det inte finns mer socker för jästen att äta upp.
Här tas nya mätningar för att vara helt säker på när jäsningen avstannat.

När jäsningen är klar så blir det eventuellt vad som kallas torrhumling. Då åker en viss mängd humle i som bidrar nästan enbart med smak och arom och nästan ingen beska. Så skall det stå i ett antal dagar innan nästa steg.

Ölen är nu nästan klar och skall kallkraschas. Det görs genom att dra ner temperaturen på ölen så nära nollpunkten som möjligt. Då sjunker partiklar ner till botten och ölen klarnar. Vill man så kan man även tillsätta klarningsmedel här.

När kallkraschen pågått i ett par dagar så är ölen klar och redo att åka i flaska eller fat. Om man väljer fat så kolsyras ölen via kolsyregas och man kan då tappa direkt i fatet, men om man skall använda sig av flaskor så måste man tappa över det till en tappningstunna först. I den tillsätter man sen en viss mängd sockerlag. Den lilla mängd jäst som är kvar när sen allt hamnat på flaska kommer att börja bearbeta sockret och kolsyra kommer att bildas.

Efter nån vecka så är ölen klar att dricka.