Efter idogt skakande och rengörande av fatet så kunde vår Third Brew tappas. Just nu står det och väntar på att bli kolsyrad. Allt gick hyfsat bra. Några fadäser ska det ju alltid vara. Dels så hade jag ju torrhumlat med pellets och hade ganska mycket grums i botten redan innan vilket gjorde att tappkranen hamnade under skräpnivån, så det fick bli hävert. Pumpade över från tunnan till fatet och det bara vällde upp star-san skum, precis som förväntat. Problemet var dock att man inte såg när det började vara fullt, vilket gjorde att jag fick i ca 19 liter i vårt 18-liters fat. Efter lite skurande av golv och några tårar över att vår guldfärgade dryck hade spillts så kunde vi fortsätta med att buteljera resterande öl.

Vi började buteljera och efter lite slabb även med det så hade vi fått 12 fulla flaskor. Vi börjar kapsylera och jag börjar fundera på hur mycket kolsyra det kan tänkas bli, och inser att vi inte primat med socker. De få vi hunnit kapsylera fick öppnas och i med 2,3g socker per flaska. (enligt kalkylatorn på Brewers Friend). Inte så exakt sockermängd och inte heller någon kokad sockerlag, så desinficeringen uteblev av förklarliga skäl. Nu var ju flaskorna mer en bonus eftersom vi inte räknade med att få ut så mycket. Men det blir säkert bra till slut ändå. Fyra flaskor var är ju inte så mycket och det kommer nog att gå åt.

Nu blir nästa steg att testa ut hur lång slang och vilken dimension vi behöver för att få ett bra flöde ut ur slangen utan att skumma för mycket. Jag har förstått att det är det stora problemet som många har. Sen blir det att inviga fatet den 6e juni då det blir en liten midsommarfest. 🙂